A propos losers så finns det gott om dem i bekantskapskretsen - eller kanske tunnisar, snarare - som t.ex. Stefan som kroknar efter bara två varv på Bellmanstafetten, Robert som inte orkar mer än ett vanligt marathon och Knutsson som... tja... hur som helst bangade de allihop när det var dags för en RIKTIG utmaning, så det blev bara jag som tog mig runt en mil i grövsta tänkbara terräng, med knähög lera, snö, hinder, backar, stockar, stenar och vatten. Det tog mig 1.03.03 och bara 914 av de 1257 som orkade runt var snabbare :). Det var jobbigt, men väldigt omväxlande. T.ex. efter att ha halkat omkull i den knähöga leran strax innan två kilometer kom ett par riktigt tunga minuter medan skor och kläder torkade, men ibland kom sträckor där man kunde öka tempot utan problem. Det svåra var att veta hur mycket man måste spara för att orka till slutet och det sorgliga var att när jag gick i mål fanns det fortfarande massor av energi kvar. Jag föll inte ihop, och hade alltså kunnat komma in långt under timmen ifall jag gjort slut på krafterna på rätt ställen... Nu finns det faktiskt en till i bekantskapskretsen som inte är en tunnis: Linus! Han var också med och han sprang det lika tunga kalvruset på 2,6 km. Den oerfarne stackarn var helt och totalt felklädd i bommulsoverall som väl sög åt sig ungefär allt vatten och lera som fanns längs banan, med resultatet att han fick det oändligt mycket tyngre än alla andra medan de andra fick en helt torr bana att springa på (hmm. nåja. nästan, kanske) - och ändå kom han in på bara 24.02 och en 23:e plats bland nioåringarna... Både Linus och jag längtar efter att få försöka igen nästa höst... Andra som inte är tunnisar är Maria, Hampus och Elvira, som alla orkade stanna kvar som stöttande publik i höstrusket under hela tävlingen. Duktigt!
Hem till varm och skön dusch och bad och vilaut och sedan kom barnvakten. Farmor denna gång. Och vi bytte om och åkte och hämtade barnvakten. Mapia denna gång. Som alltså skulle få slippa vakta de tre och följa med ut på Patriciaröj istället :) Men först tog Maria och vallade Mogge, varvid hon även hade turen att hitta Linda & Mattias, medan jag och Mapia gjorde Pig & Whistle och Vampire Lounge (och sedan något riktigt riktigt obehagligt och skamligt: en kaffe på McD... ewwwww). Sedan blev det då Patricia tillsammans i många sköna timmar och sedan hem till sängen för några få men ännu skönare timmar (först bara ta en tripp ut till Åkersberga för att skjutsa hem farmorn också).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar