Translate

11 december 2005

I torsdags fick jag två starka förnimmelser av snart kommande händelser.
Jag skulle åka ut till obygden söder om Järna (drygt tre mil hemifrån) för att köpa en gammal vacker imperialsäng.
Hyrde ett släp på OK och gav mig iväg klockan 19.15...

...på vägen dit fick jag plötsligt en bild av att det skulle vara strömavbrott när jag kom fram, så jag började fundera på hur det då skulle gå att inspektera sängen. Om man skulle bli tvungen att släpa fram den till bilens strålkastarljus eller nått...
...nåväl. Jag kom fram. Den stod i ett litet enskilt garage ute på en kolsvart tomt, men det fanns halogenbelysning i garaget så det var inga problem att inspektera den. Jag konstaterade att den var fin, möjligen lite för bred, men jag bestämde mig för att köpa den i alla fall...

...då smällde det till i halogenlampan och det blev kolsvart!

Så resten av affären fick vi göra upp i ficklampssken... Vi lastade den på släpet och spände fast ordentligt med två spännband, men så fort jag börjar åka därifrån så får jag ytterligare en bild: Bilden av hur allting ramlar av släpet mitt ute på motorvägen och slås till spillror...

...jag åker direkt in till kanten och går ur och inspekterar lasten en gång till. Allt sitter stenhårt fast, så jag kör vidare... innan jag åker upp på E4:an i Järna (efter fem kilometer på mindre, slingriga vägar) stannar jag ytterligare en gång för att kolla...
...allt är fortfarande stenhårt spänt och har inte rört sig en millimeter, så jag känner mig trygg och drar iväg på motorvägen...
...det går bra....

...tills strax efter Salemavfarten (bara några kilometer kvar hem)... då sprängs plötsligt spännet på ena spännbandet och två tredjedelar av sängen flyger av släpet i 100 km/h!

...på något sätt viker det dock av i luften, och allt landar på vägrenen istället för att slå i bilen bakom. Dessutom glider den på bakstycket, så den går inte sönder särskilt mycket (en spricka i botten och lite avskavt på stolparna baktill, plus att en list lossnade men gick att få dit igen...men däremot visade den sig vara lite lite för bred, så vi ska nog sälja den (borde ha förstått att jag inte skulle ha den - undrar om den är förbannad också :) fast det var länge sedan Elvira sov så skönt och länge som de här senaste nätterna i den förbannade imperialsängen).

Förutsägelser om en förbannad säng

I torsdags fick jag två starka förnimmelser av snart kommande händelser.
Jag skulle åka ut till obygden söder om Järna (drygt tre mil hemifrån) för att köpa en gammal vacker imperialsäng.
Hyrde ett släp på OK och gav mig iväg klockan 19.15...

...på vägen dit fick jag plötsligt en bild av att det skulle vara strömavbrott när jag kom fram, så jag började fundera på hur det då skulle gå att inspektera sängen. Om man skulle bli tvungen att släpa fram den till bilens strålkastarljus eller nått...
...nåväl. Jag kom fram. Den stod i ett litet enskilt garage ute på en kolsvart tomt, men det fanns halogenbelysning i garaget så det var inga problem att inspektera den. Jag konstaterade att den var fin, möjligen lite för bred, men jag bestämde mig för att köpa den i alla fall...

...då smällde det till i halogenlampan och det blev kolsvart!

Så resten av affären fick vi göra upp i ficklampssken... Vi lastade den på släpet och spände fast ordentligt med två spännband, men så fort jag börjar åka därifrån så får jag ytterligare en bild: Bilden av hur allting ramlar av släpet mitt ute på motorvägen och slås till spillror...

...jag åker direkt in till kanten och går ur och inspekterar lasten en gång till. Allt sitter stenhårt fast, så jag kör vidare... innan jag åker upp på E4:an i Järna (efter fem kilometer på mindre, slingriga vägar) stannar jag ytterligare en gång för att kolla...
...allt är fortfarande stenhårt spänt och har inte rört sig en millimeter, så jag känner mig trygg och drar iväg på motorvägen...
...det går bra....

...tills strax efter Salemavfarten (bara några kilometer kvar hem)... då sprängs plötsligt spännet på ena spännbandet och två tredjedelar av sängen flyger av släpet i 100 km/h!

...på något sätt viker det dock av i luften, och allt landar på vägrenen istället för att slå i bilen bakom. Dessutom glider den på bakstycket, så den går inte sönder särskilt mycket (en spricka i botten och lite avskavt på stolparna baktill, plus att en list lossnade men gick att få dit igen...men däremot visade den sig vara lite lite för bred, så vi ska nog sälja den (borde ha förstått att jag inte skulle ha den - undrar om den är förbannad också :) fast det var länge sedan Elvira sov så skönt och länge som de här senaste nätterna i den förbannade imperialsängen).

15 november 2005

Stor sorg - minst tio döda

För en tid sedan noterade jag med glädje att det nyinköpta kakaduaciklidparet lekte. I förrgår rensade jag botten i akvariet och bytte 30% vatten, så imorse var det så vackert så vackert så jag kunde inte låta bli att beundra det lite... såg att ciklidparet var vakna också, så jag beundrade dem lite extra - och då upptäckte jag den glada nyheten: ett tiotal små yngel! Mamman jobbade hårt med att jaga bort pappan, som tyckte väldigt mycket om sina barn (fast på fel sätt)... Jag kastade mig upp på vinden och slet ner ett mindre akvarium att skyffla över dem i. Det tog mig bara två minuter, men det räckte för honom: Varenda en hann han äta upp :(

01 november 2005

Bisarraste vardagsupplevelsen

Jag tycker fortfarande att bland det mest bisarra man kan råka ut för till vardags är när de i Drivethruluckan på McD avslutar med "smaklig måltid" när de räckt över påsen.
McD serverar inga smakliga måltider! Man väljer dem som en snabb och enkel sista utväg. Jag vill höra en artighetsfras anpassad till verkligheten, något i stil med "ta det lugnt", "beklagar" eller "bättre lycka nästa gång"... "Smaklig måltid" låter bara ironiskt, som Toy's R Us som skyltar med "Vi byter alltid dina varor med ett leende" (ett ondsint leende med betydelsen "hehe - dig gick det inte att lura, den här gången" tänker jag mig).

Förresten verkar barnen lära sig att inte uppskatta McD nu, äntligen... I våras sa vi till barnen att vi tänkte att vi skulle åka iväg och äta. "Ja! Ska vi äta kinamat!" hurrade de (de älskar att äta på restaurang - helst kinamat)... "Nä :( McDonalds var det vi hade tänkt" fick vi erkänna... Efter midda'n, när vi just kommit utanför dörren, vände sig Vira om och pekade på "restaurangen" och sa "Gapa blääääh!" ( = "det smakade illa" ).
Så sorgligt att det inte finns nå'n Taco Bar på södertörn - DET är god snabbmat. Grekiska grillen i Heron City får duga tills vidare.




PS
Igår var det "Bus eller godis"-dag... En enda stackars liten häxa vågade sig hit. Jag öppnade iförd ordentligt otäck mask (den ovan). Hon kom av sig - men fick godis ändå. Elvira, Linus & Hampus gick också en liten raid - med kolsyreis och allt.

18 oktober 2005

Någon gratinerade min kudde

Natten till söndag sov jag väldigt dåligt...ihopkrupen i sängens nedre del.
Detta för att någon hade gratinerat min kudde och jag ville ogärna ligga med huvudet i en kladdig röra av tomatsås och smält ost.

Inte förrän jag började få ont i nacken av min osköna ställning insåg jag det osannolika i det hela: Om någon nu har gratinerat min kudde så har han förstås plastat in den ordentligt, annars blir det ju hår i maten och ingen kommer vilja äta den.

Med denna insikt kunde jag med gott samvete lägga mig tillrätta igen och jag vet att jag noterade lukten från gratängen innan jag "somnade": vanilj och gurkmeja.

30 juni 2005

Paranormalt meddelande

I söndags fick jag se ett meddelande från Bob... eller gud... eller möjligen den där andra, eftersom det var baklängesskrift... eller från vem som helst som har makt över molnen...

Jag, Maria och hennes föräldrar satt ute på altanen och pratade efter en grillmiddag. Av någon anledning kom samtalet, passande nog, in på paranormaliteter - ett ämne som annars aldrig diskuteras med svärföräldrarna - och svärmor satt just och avslöjade hur många fantastiskt oförklarliga svar hon fått genom oui-ja som ung...

...då jag lyfter blicken och får se ett ord i klara tydliga blockbokstäver bland molnen. Jag pekar ut det åt de andra som alla klart och tydligt ser samma ord: "SVARET" skrivet spegelvänt och där endast de två sista bokstäverna är så otydliga att det råder någon som helst tvekan om vad det står...

...jag får upp kameran och tar en bild, men under de sekunderna som hinner gå blir texten tyvärr alltmer utsuddad och fotot blir inte lika otroligt som det var IRL.



Nåväl, vad är nu detta? Har någon sett något liknande? Jag gissar att det inte är någon idé att försöka tolka det och att meddelandet egentligen var till någon helt annan - någon som har sammanhang nog att förstå vad det handlar om.

Intressant var att studera materialistiske svärfars reaktion. Han konstaterade att "'SVARET' står det", som om det vore den naturligaste sak i världen och sedan vände han sig om och funderade eller diskuterade inte mer om det. Frågar man honom idag har han säkert redan glömt det - för det passar inte riktigt in i hans livsåskådning att det dyker upp meddelanden i klartext bland molnen på himlen. "Barnjungfrun i hjärnan" skriver Dénis Lindbohm om - det är ett vetenskapligt faktum att hjärnan censurerar det som blir för svårhanterligt för ens världsbild.

Hade jag haft nå'n medeltidstro på Gud och hans änglar som nå'n slags gubbar bosatta i himlen så skulle jag nog ha listat ut att det förmodligen var en av de mindre begåvade änglarna som tänkte att "vafan, nu ger jag dem svaret på den stora frågan om livet, universum och allting" varvid han började skriva ner det i ett moln (uppifrån himlen - därav spegelvänt), men han kom inte längre än till "SVARET...." innan Gurra upptäckte honom, högg av hans händer och förpassade honom till ett liv i de lägre sfärerna.

16 april 2005

Tomt

Har massor att skriva om nu... kommer på nya uppslag varje dag på väg till jobbet... men jag hinner aldrig med att formulera det eller få någon struktur på det - och dessutom har det varit en massa JOBB på jobbet på sista tiden :(

Nåväl... tar och skriver en liten minneslista här nu iaf., så får vi se vad som händer:
* Mummil
* RAOK+ &MIG
* 6th
* Omorfi (hah, nu blev någon nyfiken - men det var bara en liknelse.)
* Big Up
....åsså en massa mer som jag inte ens orkar komma ihåg just nu.

Ett tag funderade jag t.om. på att använda bloggen som en dagbok.
I så fall: Idag vaknade jag klockan 6.00, 6.09, 6.18 och 6.27... gick upp 6.27... Tog med Vira och skjutsade Maria till jobbet klockan 6.55, hemma 7.05... gav barnen frukost klockan 7.40, gjorde dem iordning efter klockan 8 och lämnade Linus i skolan 8.29 och Hampus och Elvira på förskolan klockan 8.40...
Kom till jobbet klockan 8.50, tog fikakvart mellan 9.00 och 9.40 - och sedan var det slut på det roliga... Utskick på måndag, så jag var tvungen att göra i ordning en hel hög med ritningar för Stadsteatern Kv Skansen 23 hus T. Det tog tid. Hela arbetsdagen, faktiskt. Med avbrott bara för att göra jobbet åt hon som hon inte klarar det själv.

Äh, det var ganska tråkigt att skriva dagbok, faktiskt... tänkte ju åtminstone få nämna det hastigt bildade medborgargardet som uppstod ikväll då vi jagade en påtänd biltjuv... eller hur bra det går med badrummet - kommer vara i användbart skick på söndag, minsann... eller hur uppskattat det är med en messengervän som släpar en igenom den tunga arbetsdagen... eller hur god middag Maria trollade ihop av ingenting ikväll, så jag för en kvälls skull slapp åka till Maxi och komplettera... eller hur mycket jag borde gå och sova nu... eller...

Äh, vafan.

14 april 2005

Nu, till lite viktigare saker: MF2005

Underbart att de numera har dragit ut på hela Melodifestivalen till sex kvällar, och ESC till två, plus att allt nationellt finns på SoulSeek... Förstår mig inte på folk som tycker att det blir för mycket. Sex kvällar är väl inte mycket alls för en tävling? Dokusåporna håller ju på i evighet. Sporten är ännu värre (och ALLT som tar TV-tid från sporten är värt att vårda).

Nåväl... tråkigt att det var ett så värdelöst startfält i första deltävlingen. Inte en enda vinnarchanslåt, och framför allt inte i närheten av ett vinnaruppträdande... Tänk att det finns muppar som tror att tävlingen handlar om att rösta fram bästa låten, bara för att det står i pappren att det är låtskrivaren som betyder allt och som är den som tävlar... ända sedan teleröstningen infördes (ett år för sent för att Gina G skulle vinna) handlar tävlingen om att rösta fram bästa helhetsframförande, och då är det viktigt att det är ett bra shownummer.

Hur som helst är svenskarna alldeles för dumma för att klara av att rösta fram ett vinnarbidrag (och när de för en gångs skull, förra året, lyckades, så var artisten för dum för att förstå att vinnarbidraget var på svenska, men blev till ingenting på engelska... ALLA på de internationella siterna var överens om att loppet var kört, sverige vinner - tills den engelska versionen släpptes, då andades alla ut och förstod att det skulle bli en spännande tävling om förstaplatsen, utan sverige, trots allt) - vilket mer än väl bevisas av deltävling ett i år, där Shirelys värdelösa låt fick flest teleröster (oopss, det var visst hemligt... Shirley eller Nordman, menar jag förstås :)...

Hade det varit vettigt folk som röstat, med sinne för kultur, så hade Pay-TV vunnit - med en låt som om möjligt var värdelösare än Shirleys, men vars låtskrivare är värd att prisas vad han än åstadkommer - och tävlingen handlar ju faktiskt trots allt på pappret om att rösta fram bästa låtskrivare och inget annat - eller hur? :)

04 januari 2005

Överlevande

Gick ett varv på sta’n igår... drabbades av lyckokänslor: Alla dessa underbara människor som man fick trängas med - de överlevde - de finns kvar! De senaste dagarna har det annars känts som om nästan var och varannan person skulle ha dött. Jag fick nästan lust att krama om alla jag mötte och säga ”Härligt att se dig. Vad skönt att i alla fall DU finns kvar!” - men det gjorde jag inte.

Skönt att skitåret 2004 är över - 2005 kan inte bli värre.