Translate

27 april 2007

Sex vs Förlovning

Hmmmm.... Det klagas på att jag skriver för lite här. "Händer det inget i ditt liv?", "Har du inget att säga?" osv. - problemet är naturligtvis det motsatta - det händer för mycket för att hinna skriva, och jag har vid det här laget alldeles för mycket att berätta om för att klara av att sammanfatta det i ett blogginlägg...

Men OM jag hade skrivit, så hade jag kanske skrivit om de intressanta iakttagelserna jag gjort i bloggloggen.
Skillnaden mellan män och kvinnor, f'låt, skillnaden mellan småflickor och småpojkar (Lunar är inte som andra världar).
Det är nämligen så att det vanligaste beteendet är förstås att börja med att läsa det senaste blogginlägget, men långt ifrån alla gör så. En del hoppar istället rakt in på en gammal rubrik och det är här det skiljer sig: Alla tjejer börjar med att läsa inlägget 'Avförlovad' medan alla killar börjar med 'C6 är inte säker sex'. Intressant hur de gamla könsskillnaderna sitter i. Women are from Venus, men have a penus. Tjejer är lika intresserade av förhållanden som killar är av sex. Men riktigt intressant blir det ju om man analyserar djupare än så: Tjejmagnetrubriken antyder ju faktiskt att någon brutit en förlovning och närmast tillhands ligger väl att gissa att det är bloggskaparen själv det handlar om. DET är alltså vad alla tjejer som tittar in här för första gången går och hoppas på: Att jag ska vara ledig, fri och tillgänglig. Gotcha! Mmmm, fortsätt drömma ni. Bryta förlovningen? That'll be the day hey hey when I die - jag kom faktiskt att tänka på det igår när vi hade grillmiddag med efterföljande MacAllan, hur underbart underbar Bian är. Kommer aldrig lämna henne (ja, och att det ömsesidiga gäller förstår ni ju förstås själva, ni som trycker på 'Avförlovad' och hoppas ;))... OK, så... om DET är vad alla kvinnliga besökare hoppas på, vad antyder det då att alla manliga besökare vill göra med mig? Hmmm... Vi byter ämne nu.

Trodde ni va! Hah! Jag är väl ingen homofob heller? Nä, jag ska faktiskt ta och lägga upp en bild på min läckra mage här nedan BARA för alla suktande killars skull ;) Den och dess vidhängande kropp har faktiskt minskat hela 11 kg i fett det senaste året - och ökat 5 kg i muskler. Mmmm, minsann. Ju-jutsu, löpning och sex. Rekommenderas!

A propos 'avförlovad' OCH 'ju-jutsu' så är jag för tillfället av med ringen IGEN!!! Den 11:e april var jag nämligen med om en fruktansvärt tragisk olycka, och allt bara pga säkerhetsbestämmelserna. Som låggraderad får man nämligen inte slå mot huvud med knuten hand, eftersom vi inte kör fullkontakt och eftersom vissa låggraderade har så usel kontroll att det kan tänkas att de inte klarar att stanna i tid utan slår ner sin motståndare på riktigt istället. Det där har jag aldrig haft problem med. Jag har full kontroll över vilken millimeter man ska vända kraften på. Däremot är det inte lika lätt att komma ihåg att knyta handen igen när man blockerar 'gedan' - att blockera en spark med fingertopparna visade sig inte vara en bra idé, alls, och för första gången på 30 år fick jag uppsöka akuten för min egen skull... sköterskan drog ringfingerleden på plats igen (och gick sedan och skröt om sin bedrift för kollegorna hörde jag genom väggen, imponerad av min smärttröskel, som jämfört med Marias är låg, men tydligen ska man inte jämföra med Maria) tyvärr visade röntgen på att det gått en flisa ur benet också så det blev gips i två veckor och i onsdags blev jag av med det och nu återstår bara att bli av med svullnaden och öva upp rörligheten i fingret igen... 1-2 månader, sa de. Fast jag funderar på att klara det på 1-2 veckor istället.

Förresten... jag skrev ju här ovan hur jag till en MacAllan kom att tänka på hur underbart underbar Bian är. Kanske bäst att dra logiken bakom det... Såhär: Jag drack ett glas av den underbart underbara singelmalten The MacAllan, vilken gör mig helt lyrisk, euforisk, religiös. Det FINNS helt enkelt inget mer underbart i denna värld än ett glas av The MacAllan. Ändå vet jag, att skulle jag tvingas välja mellan Bian och en flaska The MacAllan så skulle jag, tro det eller ej, välja Bian - SÅ underbar är hon!... På vårt bröllop ska jag bjuda alla på The MacAllan och passa på att hålla tal lagom till avecen och göra just den jämförelsen. Jäääääävlar va' avundsjuka alla kommer bli på mig.

Just nu chattar jag på MSN med någon som inte vet vad Kallocain är. Vafan! Så'nt gör mig upprörd! Inte konstigt att vi kan vara så nära en lagar om elektronisk övervakning etc. när folk har vägrat läsa Kallocain!... Har DU också vägrat läsa Kallocain? Ge dig till känna! Jag vill blockera dig och aldrig mer ha med dig att göra ;)

Idag var det bilfri dag inom Botkyrka kommun för att spara miljö. Målet var att parkeringsplatserna utanför kommunala arbetsplatser skulle vara tomma på bilar. Inga bilar = Ingen miljöpåverkan. Så hur gör man om man inte ska ta bilen till jobbet? Jo, man blir skjutsad av make/maka/sambo som får offra sig och köra ett par extra sträckor - för miljöns skull :) ... ... ... Om man inte gör som Maria då, som körde till jobbet, kom på att det skulle vara bilfritt, körde hem igen, blev skjutsad av mig till jobbet varefter jag åkte hem igen för att syssla med mitt. Fyra gånger så lycklig miljö! :D Tacka Botkyrka för växthuseffekten och det underbara aprilsommarvädret. Många nedcabbade åkturer har det redan blivit. Härligt! Häromhelgen drog vi iväg till Eskilstuna och Sundbyholm på slottsmord, bara Maria och jag (åsså resten av gänget, förstås, men inte i samma bil - de fick inte åka caaab, de fick inte åka caaaab). Och i påskhelgen drog vi ner ända till Linköping på Ju-Jutsuläger, bara Maria och jag (åsså 300 till, förstås - men de fick inte åka caaab, de fick inte åka caaab). Härligt att kunna lämna de älskade barnen hemma och dra ut på äventyr på tu man hand (åsså spelar vi lite 'Fastball - The Way' som soundtrack här då, medan vi fadear ut och går vidare till nästa stycke...)

Strax innan påsklägret var det långfredag, och då sms:ade jag ut en glad påskhälsning till alla i telefonboken - missade du den så har jag inte ditt nummer :( Ordna! Skicka det till 0707-78 11 43 så blir allt bra, och hälsningen itself löd som följer:
"Wöwöwöwöwö, vi krossa' Jesus! Jupiter-Jahve 1-0. Leve Rom! Glad Långfredag!"
(eller nått åt det hållet iaf.). Ska man fira påsk så ska man göra det av rätt anledning och därför är långfredagen en festdag för det var då vi, romarrikets medborgare (eller EU som det heter numera), satte den där lilla uppnosiga judejäveln på plats (tihi, jag sa 'judejävel' - det ligger inget antisemitiskt i det. Man kan inte skära alla över en kam bara för att EN judes oansvariga handlingar orsakade skapandet av en ondskefull religion, som f.ö. övriga judar tar avstånd ifrån. Lika lite som man kan hata alla barn bara för att det då och då dyker upp 'ungjävlar')... Förresten var Jesus en rätt schysst kille. Kan inte ha varit lätt att vara bisexuell miljöpartist och New Ageare på den tiden. Reeespect!

Tja... nått så'nt skulle jag väl ha skrivit om då, om jag hade haft tid. Men tyvärr. Har alldeles för mycket annat som ligger på kö...

Så... hur kan jag då ha tid att sitta här och skriva klockan 23 en fredagkväll? Jodå. Det går utmärkt. Barnen roar sig just nu med PS2 och Maria roar sig med en kompis (en kille, 34, ser ut som någon från Kraftwerk, och inte på långa vägar så patetisk som t.ex. losern i Karlskrona ;). Mmmm, egentligen hade jag velat skriva om hur man får vänskap och kompisskap att fungera över könsgränserna utan att det inkräktar på förhållanden, kärlek och tillsammansliv för de som är ett par. Det verkar vara så oerhört få som har fattat det där... Men jag tror jag sparar det till en alldeles speciell dag som inträffar om elva dagar...

Imorgon är det Banditbåten... Nästa helg är det Thaibåten och sedan Porrbåten.

Hörs & kram!

24 mars 2007

Sommardäck


Sommardäck på. Förstår inte varför någon vill betala dyrt på verkstan för ett jobb som vilken 3-åring som helst klarar av :)

03 januari 2007

Eftersom jag inte har tid och ork till nyskapande just nu, så tar jag och tröstar mina trogna läsare med ytterligare en favorit i repris. Jag hittade en tre år gammal dokumentation av en händelse som kanske är lite aktuell på nått sätt eftersom vi just idag bestämde oss för att skita i Disney On Ice i år.... och just ikväll kanske vi drar till Heron City, så kan jag fuska till några foton att illustrera bloggen med och låssas som om de är tre år gamla ;)

Blunda och kläm åt om älvan så det sprutar blod och magiskt älvstoft... när du tittar igen, på nästa textstycke, är vi tillbaka i januari år 2004.........


Häromda’n exekverade vi familjens julklapp från kusinfamiljen (barnens kusiner alltså. Marias bror) och gick på Disney on Ice i Globen... Vi började lite lätt med att bryta fyra regler: 1: Elvira plankade in - det var väl dagens spänningsmoment. Lite jobbigt att givarfamiljen inte hade tagit reda på om bebisar behöver biljett eller ej, men det gick bra. Hon hängde på Marias mage och slank obemärkt igenom - kanske mest pga. att Hampus helt oplanerat råkade avleda vaktens uppmärksamhet genom att 2: själv planka in. Såg visst mycket roligare ut att krypa under spärren istället för att gå igenom den. Men vi hade ju hans biljett så det gick bra ändå, och av bara farten lyckades jag smuggla in 3: varsin otillåten flaska läsk (har ingen lust att betala 10 gånger drickans värde, bara för att det inte finns något annat alternativ) och 4: kameran - den är ju en del av mig, så hade den upptäckts hade jag slagits till sista blodsdroppen för min rätt att ta den med in, eller åtminstone tagit en bild av vakten och hängt ut på min hemsida och bett någon annan åka och slå HONOM till sista blodsdroppen, eller... njä... snällt lämnat ifrån mig minneskortet hade det förmodligen blivit (jopps. Så därför hade jag förberett mig och stoppat det riktiga kortet i innerfickan och istället satt i leksakskortet på 8MB som följde med på köpet). Fast egentligen hade jag klarat mig utan den, för i min upprördhet över alla idioter som hade smugglat in kameror och satt och försökte blixtfota på 100m håll orkade jag knappt nedlåta mig till att dra fram min egen kamera.

OK... Nog om showen (”vaddå”, skriker alla, ”du har ju inte skrivit något om den” - nänä, och det inkluderar allt som var värt att nämna om den, så det så) ... OK, en lite rolig grej hände i pausen, men det hörde inte heller till showen och är dessutom en helt annan historia.

Desto roligare blev det efter Globen. Då drog vi vidare till Heron City för att gå på billig restaurang (och då menar jag inte McD - tack-o-lov). Vi beställde vår mat av en ung, trevlig och snygg (trodde jag först - men sedan sa Maria att hon såg ut som Caroline - inte maffiacarro utan den där andra) servitris och snart nog kom hon in med en bricka med åtta halvlitersglas och...
...tappade två av dem, en öl och en cola, över Linda! YES! Kvällen räddad :) Vi hade svårt att hålla oss för skratt - det hade inte Linda. Hon hävde ur sig en lång och ilsken ramsa som lätt hade kunnat översättas till Serbiska (ja, det är ett syftningsskämt - häng med lite nu, va?). Servitösen stod helt chockad, paralyserad, mållös, vettskrämd i säkert en minut innan någon kom och hjälpte henne därifrån och torkade upp efter henne. Kusinfamiljen lägsnade av sig, för Linda var för genomvåt för att stanna (Rob. fick visst köpa hem lite McD åt dem istället - hehe) och själva skulle vi få kompensation (OK. Gick väl med på det, fast i vårt stilla sinne tänkte vi att här blir det rejält med dricks när man får en sådan show). Vitlöksbröd skulle vi få - och dessert till alla (i barnrätterna ingick det redan). Det här meddelades av servitörfarbrorn som nu fick ta hand om oss istället för servitrixflickan som stod och skakade bakom bardisken och inte vågade sig fram mer på hela kvällen.

Vi fick vår mat. Vi åt upp. Barnen gick ut och lekte lite (”vi ropar på er när glassen kommer”). Vi väntade på desserten. Vi såg på Waterworld (visades på restaurangväggen, som alltid). Vi väntade på desserten. Vi såg på Waterworlds eftertexter. Vi väntade på desserten. Vi såg på hur Waterworld startade om från början. Jag tröttnade och begav mig ner mot bardisken och den skräckslagna för att fråga efter dessertmenyn. Jag hann uttala ett ”Jo...” varvid hon kontrade med ett skräckslaget ”Dessert?” och en bestämd nick varefter hon försvann baklänges in genom köksdörren.... Jag gick tillbaks till Maria och berättade att nu vet jag inte vad som händer. Blir spännande. ”Tror du att de vågar kommunicera med oss? Ta reda på vad vi vill ha för efterrätt? Lyckas inhämta informationen att du är nötallergiker?”... Vi såg på Waterworld. Nå’n kökspojke kom in med två tallrikar nöttårta. -”Ursäkta, är det nötter i den här?”. -”Äh, öööhh”. Vi såg på Waterworld medan kökspojken sprang och konsulterade servitrisen som stod och kikade bakom köksdörren. -”Ja, det är nötter. Vill ni ha något annat? Glass med chokladsås?”. Jag behöll min nöttårta, vi såg på Waterworld (OK OK, jag erkänner - vi såg aldrig på Waterworld. Satt och pratade och hade allmänt roligt åt kvällens händelser. Men den rullade i alla fall i bakgrunden hela tiden) och sedan kom marias Glass in. Vi hade nu fått vitlöksbröd och två efterrätter i kompensation för att, tja, vet inte för vad, för vi hade ju inte fått nå’n dricka över oss. Detta hade vi fått på bekostnad av all rimlig service, samt att de glömt bort de två efterrätter som skulle ingå i barnmenyerna - summa noll. Får väl anses vara OK. Orkade inte bråka om barnens glass. De lekte och hade kul och glömde nästan bort den själva.

Fast vi hamnade ju förstås på minus sedan, då vi fick slinka in på McD och köpa efterrättsglass till barnen. Fan. Man kommer aldrig undan McD :(

Innan vi lämnade restaurangen var förstås Maria snäll nog att gå fram till den vettskrämda och lugna henne lite. ”Blev du rädd? Jo, hon har lite hetsigt humör, men det är inget att bry sig om. Vi är i alla fall nöjda och glada”.

Dagen efter berättade f.ö. Linda att hon ångrade sig djupt. ”Jag borde ju ha blivit förbannad! Inte ta det så där löjligt lugnt!”... Hjo.