Gick ett varv på sta’n igår... drabbades av lyckokänslor: Alla dessa underbara människor som man fick trängas med - de överlevde - de finns kvar! De senaste dagarna har det annars känts som om nästan var och varannan person skulle ha dött. Jag fick nästan lust att krama om alla jag mötte och säga ”Härligt att se dig. Vad skönt att i alla fall DU finns kvar!” - men det gjorde jag inte.
Skönt att skitåret 2004 är över - 2005 kan inte bli värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar