Translate

23 september 2006

Fyrishov


När vi var unga kunde vi göra vad som föll oss in helt utan att behöva planera innan. Vi kunde t.ex. komma på att vi skulle åka till Uppsala och hälsa på Anders. Så drog vi iväg till Uppsala och när vi kom fram vevade vi ner rutan och ropade AAAAAAANDERS! Inget svar fick vi, ingen adress hade vi, inget hitta.se i mobiltelefonen och inte ens nå'n mobiltelefon - så det var bara att åka hem igen.


Idag fick vi äntligen tillfälle att göra vad vi planerat så länge, nämligen att än en gång helt oplanerat åka till Uppsala och kolla in det där omtalade Fyrishovsbadet. Så vi drog iväg till Uppsala och när vi kom fram vevade vi upp rutan och ropade KOOOOM NU till barnen. Lyckliga barn fick vi, äventyrsbad fick vi, men inte var det någon höjdare direkt att åka nio mil för att bada i ett bad som faktiskt var några snäpp tråkigare än Sydpoolen i Södertälje knappt två mil hemifrån - så efter en trots allt rätt lyckad dag var det bara att åka hem igen.



När kvällen kom kom också Mapia - 'popcorn och plimm' till barnen, och Maria & Tobias till sta'n :)


Men först började vi med middag på.... ehmm... McDonalds?! Nä, inte riktigt så illa, men nästan - TGI Friday's var det. Där hittade vi kvällens sällskap: Linda, Mattias, Therese, Tomas, Anita och Caroline. Förutsättningarna för en riktigt misslyckad kväll var de allra bästa, först TGIF och sedan var det Golden Hits som var planen, men fantastiskt nog visade det sig att ingen riktigt var sugen på Golden så det blev en liten omröstning: Berns eller Patricia. Caroline fiskade upp en extra röst och sedan var det 4-4 mellan de båda ställena när Maria skulle lägga sin utslagsröst. Ytterligare en kväll på Patricia var hemma... eller?... Nä, nu glömde vi åter att det är nya tider nu. Moderatstyre, egoism och fula knep där den som har råd kan köpa sig dit han vill - ett VIP-pass till Blue Moon och det var plötsligt Berns vi styrde stegen mot...


På Berns möttes vi av en utdöende generation och fick beskåda deras sista dödsryckningar - eller, egentligen såg vi inget tecken på rörelse alls - inga ryckningar och absolut ingen dans, bara gamlingar i alla åldrar som satt och stirrade framför sig. Vi kände snart att här skulle vi inte bli gamla, alternativt var det precis det vi skulle bli om vi stannade - bättre fly än illa festa, så det blev Patricia till slut - trots allt!

Skicka en kommentar