Idag är det Halloween - förvirringens högtid.
Man blir lite smått irriterad på folk som försöker hävda att det där lite mysigare firandet med spöken, svart och orange är nymodigheter importerat från amerikansk skräpkultur - när det egentligen är den bleka kristna varianten som är nymodigheter... Och varför ska det vara så svårt att förstå vilken dag det är man firar på?
Vi tar en snabblektion:
Halloween är den ursprungliga hedniska högtiden, "alla helgons afton" (="all hallows eve" ="halloween"), som firades den sista oktober. Vill man klamra sig fast vid sina rötter och ursprungliga traditioner är det den man ska fira. Det man firar är sommarens slut och det nya årets början och som vid alla årstidsskiften är onda andar och spöken i farten under denna natt varför det kan vara vettigt att tända eldar för att skrämma bort alla otäcka väsen men också ljus för att hedra alla hallows, och det namnet är betydligt modernare än högtiden. Samhain hette det hos kelterna, vilket även är namnet på månaden som inleds med denna nyårsfest.
När kristendomen kom hade man för vana att lägga egna högtider på samma dagar som de etablerade hedniska, för att konkurrera ut dem bland folket och göra dem till sina egna. Därför skapade man allhelgonadagen den 1:a november för att hedra kyrkans helgon och martyrer (ett syfte till förvirring likt det hedniska, men med kristna inslag).
Så småningom lade man även till "Alla Själars Dag" den 2:a november, för att ge utrymme för att hedra ALLA avlidna - inte bara helgon och martyrer. Denna andra dag avskaffades åter i mitten av 1500-talet, och "Alla Helgons Dag" avskaffades 200 år senare.
På 1800-talet växte en tradition fram att smycka gravar med ljus vid jul, advent, nyår och på den gamla allhelgonadagen (trots att man egentligen borde valt alla själars dag - men förvirring är ju som sagt denna högtids trademark) och år 1954 återinfördes alla helgons dag som helgdag i Sverige - men man var smart nog att samtidigt bestämma att den ska vara på den lördag som infaller under perioden 31:a oktober till 6:e november (blev billigare så, så att inte arbetarna fick en extra ledig vardag).
Sedan mitten av 90-talet har den ursprungliga traditionen åter börjat få fäste i landet och nu är förvirringen total. Vad är rätt att fira och när? Kyrkan ojjar sig över att hedniska nymodigheter kommer och inkräktar på den fina allahelgonadagen, men egentligen har ju kristendomen sig själv att skylla som försökt döda traditioner genom att förvränga dem till sina egna. Dessutom var barnupptågen med tiggerier något som uppstod först efter att kristendomen fått fäste även om "Jack O Lantern" (dödskallar utskurna ur kålrötter, numera pumpor, med ljus inuti) bottnar i de ursprungliga föreställningarna om stygga väsen som skulle skrämmas bort under den magiska natten.
Sammanfattningsvis då... Rätt är:
* Att fira Halloween den sista oktober, med pumpor, kålrötter och "godis eller bus".
* Att tända gravljus den lördag som infaller under 30:e oktober - 6:e november.
* Att tända gravljus och hedra avlidna närstående den 2:a november.
* Att ha Halloweenfest den sista oktober - eller närmast lämpliga helg.
* Att hedra kristendomens helgon och martyrer den 1:a november.
* Att göra som man vill och inte rätta sig efter vad andra bestämt eller försöker tvinga på en.
Så idag firade vi således Halloween på Örtagårdsvägen, med 13 personer till bords för att föra in ockult skrock in i varje detalj (OK - vi blev bara 11, men Roffe och Mattias HADE varit välkomna de också). Barnen gick på "godis eller bus"-raid och Elvira kom lycklig tillbaks med en hel skål full med "buseller-godis". Tidningarna skrev om hur Halloween är på väg att dö ut, men det märktes då inte här: Antalet raidande barn hade ökat med 50% sedan förra året!
A propos irr-tro är det snart jul. Så snart att Micke har börjat sätta upp julbelysningen på tomten mittemot vår. Han måste ju börja i tid om han ska slå dem på Kryddgårdsvägen i år - innan julafton kommer det inte finnas en kvadratcentimeter som inte lyser. Jag tror det är för ljusens skull Micke firar jul. Jag blir rätt irriterad på folk, speciellt lärare som väl ska förmedla kunskap och inte irr-kunskap, som stället frågan "Varför firar vi jul?" och sedan försöker påstå att det rätta och entydiga svaret är för att vi firar Jesus födelse. Hur fel kan och får man ha? De allra flesta firar jul för familjens skull - inte för Jesus skull. Man firar jul för att få en helt ledig dag med de närmaste, de man tycker om, familjen är helig på julafton - inte jesus. Treenigheten består av farsan Baloo, Mansvalpen och den heliga Ankan. Inte ens ursprungligen hade julen något med Jesus att göra - det hörs ju på namnet vi lyckats hålla fast vid att det handlar om Yule, midvinterbloten som vi hade i förhistorisk tid för att fira solhjulets återkomst. Sedan kom kristendomen och lade beslag på helgen, kallade den Jesus födelsedag trots att det enligt evangelierna är högst osannolikt att han skulle fötts på den kallare delen av året. Vill man, som kristen fanatiker, verkligen fira helgen till minne av Jesus så får man väl kalla den Kristmässoafton, inte Julafton? Men att påstå att "Vi" firar jul pga jesus är fel tradition, fel dag, fel namn och fel tanke. Så varför envisas med att hålla fast vid en förklaring från en irr-tro som varken är vår ursprungliga traditionella religion, eller vår nuvarande (materialismen)?
Tjaha, så blev det en så'n där kyrklig söndag igen. Dop, begravningar och ett eller annat bröllop. Allt äger rum i kyrkan, och INGET har med kristendomen att göra - hur mycket än prästen inbillar sig det. och den här var nog värre än vanligt. Hu. Sådana präster hör inte hemma i svenska kyrkan utan bör söka sig till fanatiskt kristna sekter istället. Prästerna ska vara som Bosse Präst - eller som prästen i "Adam & Eva", som snällt går med på att tona ner det där irrandet om Gud. Svenska kyrkan har med tradition att göra - inte tro. Man döper barnen i kyrkan för att det är en fin och mysig tradition, inte för att man tror på gamla sagor - att hävda det är lika dumt som att påstå att alla som deltar i valborgsmässofirandet gör det för att de tror att det är bästa sättet att skydda sig mot onda väsen och inte för att de tycker det är fint och mysigt att tända en brasa.
A propos losers så finns det gott om dem i bekantskapskretsen - eller kanske tunnisar, snarare - som t.ex. Stefan som kroknar efter bara två varv på Bellmanstafetten, Robert som inte orkar mer än ett vanligt marathon och Knutsson som... tja... hur som helst bangade de allihop när det var dags för en RIKTIG utmaning, så det blev bara jag som tog mig runt en mil i grövsta tänkbara terräng, med knähög lera, snö, hinder, backar, stockar, stenar och vatten. Det tog mig 1.03.03 och bara 914 av de 1257 som orkade runt var snabbare :). Det var jobbigt, men väldigt omväxlande. T.ex. efter att ha halkat omkull i den knähöga leran strax innan två kilometer kom ett par riktigt tunga minuter medan skor och kläder torkade, men ibland kom sträckor där man kunde öka tempot utan problem. Det svåra var att veta hur mycket man måste spara för att orka till slutet och det sorgliga var att när jag gick i mål fanns det fortfarande massor av energi kvar. Jag föll inte ihop, och hade alltså kunnat komma in långt under timmen ifall jag gjort slut på krafterna på rätt ställen... Nu finns det faktiskt en till i bekantskapskretsen som inte är en tunnis: Linus! Han var också med och han sprang det lika tunga kalvruset på 2,6 km. Den oerfarne stackarn var helt och totalt felklädd i bommulsoverall som väl sög åt sig ungefär allt vatten och lera som fanns längs banan, med resultatet att han fick det oändligt mycket tyngre än alla andra medan de andra fick en helt torr bana att springa på (hmm. nåja. nästan, kanske) - och ändå kom han in på bara 24.02 och en 23:e plats bland nioåringarna... Både Linus och jag längtar efter att få försöka igen nästa höst... Andra som inte är tunnisar är Maria, Hampus och Elvira, som alla orkade stanna kvar som stöttande publik i höstrusket under hela tävlingen. Duktigt!
Hem till varm och skön dusch och bad och vilaut och sedan kom barnvakten. Farmor denna gång. Och vi bytte om och åkte och hämtade barnvakten. Mapia denna gång. Som alltså skulle få slippa vakta de tre och följa med ut på Patriciaröj istället :) Men först tog Maria och vallade Mogge, varvid hon även hade turen att hitta Linda & Mattias, medan jag och Mapia gjorde Pig & Whistle och Vampire Lounge (och sedan något riktigt riktigt obehagligt och skamligt: en kaffe på McD... ewwwww). Sedan blev det då Patricia tillsammans i många sköna timmar och sedan hem till sängen för några få men ännu skönare timmar (först bara ta en tripp ut till Åkersberga för att skjutsa hem farmorn också).
Så vacker syn i morse: Bian drog iväg till jobbet i den läckra bilen, som passar henne perfekt. Synd att sommaren är över, annars hade den fått vara rekvisita i en massa fina foton. Med henne naken på motorhuven - mmmmmm :)... På eftermidda'n hämtade hon barnen och åkte iväg på shopping med dem alldeles på egen hand, som om det var den självklaraste sak i världen. En ödla till barnens akvarium blev det.
Sedan blev det kväll och JAG fick köra den :) Fick skjutsa in henne till sta'n för att dejta losern* som ÄNTLIGEN lyckats komma upp till Stockholm efter sex månaders försök - och några timmar senare fick jag glida in genom nattlivssta'n ÄNNU en gång, för att plocka upp henne och ta henne med hem, medan texten till Fastball "The Way" trängde sig fram ur djupa minnesvrår... "They just drove off and left it all behind 'em"... Mmm, man fick kämpa bra för att svänga av motorvägen på hemmaavfarten istället för att bara fortsätta ut i europa...
*internskämt. Ända sedan jag en gång påpekade för honom att han var i en lose/lose-situation tror han att jag kallar honom loser. Så, OK, jag får väl göra det då ;)
Det här är nog, materiellt sett, den underbaraste dagen sedan valborg år 2000. Maria har fått sin BIL! Och inte vilken bil som helst, inte nå'n liten "billigaste möjliga" tillsvidarebil, utan JUST den hon ville ha: En Peugeot 206 CC, luciferröd och med STOOOOOOOORA motorn ;) - tänk, att som trebarnsfamilj få ha en fyrapersonerscab i familjen. Nästan höjden av lyx, ju, och ändå utan att den är det minsta onödig: Plåtcab, så den är med året om. Perfekt barnstorlek på baksätet så att Maria kan hämta alla tre. Perfekt barnfristorlek för att glida in till sta'n med bara hon och jag. Perfekt att lämna hemma på familjesemestern, då det får bli Renaulten istället :)
Ju-jutsupassen är alltid kul, men den här gången var det dessutom OVANLIGT kul. Inte kuligare än vanligt, alltå, men annorlunda: Vi fick pröva på tävlingsformen. Vilket ju för det första var kul i sig, men extra kul eftersom jag vann i två av tre moment :) Det verkar som om det har hänt mycket i tävlingsformen av Ju-Jutsu under mina 18 bortvaroår. Det första momentet kände jag inte alls igen. Det liknade lite att tävla i kata, men med ännu mera vikt på realism. Massor av teater, alltså, och jag och min partner vann stort på inlevelse i kiai, reaktion och motreaktion (med lite atemi som utfyllnad) och ett avslutande kast som vi egentligen inte lärt oss ännu. Det andra momentet var lite mera randori - otroligt jobbigt, och knappt fick man vila heller eftersom jag gick vidare ända till final. Det sista momentet, ne-waza, verkar vara det som flest tycker bäst om - kanske för att hela ne-waza egentligen är borta ur graderingssystemet (det "förbjudna" lockar?) - men jag tyckte de andra momenten var klart roligare (för jag vann ju i dem ;).
Ordlista:
Ju-jutsu = mjuk teknik
Kata = fast övningsform (regisserad övning efter fast mönster)
Kiai = kraftskrik
atemi = slag (distraktion)
randori = fri övningsform (oregisserad fighting)
ne-waza = markteknik (liggande tekniker)
(Och vad har bilden med saken att göra? Jo, ju-jutsu är obeväpnad kampkonst, så vapnen får man snällt lägga ifrån sig eller lämna kvar hemma i Botkyrka :)
Helt plötsligt har Vira börjat rita "verklighetstrogna" teckningar. Hon gick direkt från "klotter" till "fotorealism" (nåja :) utan att ta något mellansteg över huvudfotingar etc. Hon gillar att rita Hamstrar och de blir helt underbara (lika underbara som Hampus hästar som han ritade när han var mindre). Jag frågade om hon kunde rita en fisk till mig, men det kunde hon inte sa hon. Sedan stannade hon till fundersamt vid akvariet varje gång hon gick förbi under ett par dagar och till sist sa hon "Nu kan jag rita en fisk till dig, pappa" och så gjorde hon det (fast Hamstrarna är fortfarande bäst). Här ovan har hon ritat kåldockorna Christina och Frida och lilla dockan Kicko.
Jaha - inte nog med att vi missade det ROLIGA, vi åkte dessutom på den TRÅKIGA biten i svampplockning. Roffe och Malin slängde in ett lass för rensning... Många timmar senare var jobbet klart och man fick belöningen: en liten liten smörgås med lite lite nystekta trattkantareller och trocomare - resten av svampen frystes in, för framtida skogstouch på någon lämplig lyxmiddag (förrutom två fina exemplar som Linus tog med för att visa i skolan).
Ibland händer det att det ringer och ringer och ringer i hemtelefonen... en stund senare börjar det istället ringa och ringa och ringa i min mobil... för att till sist, ytterligare en stund senare, i ett sista desperat försök, börja ringa och ringa och ringa i Marias mobil - men DÅ var vi klara ;) och Maria kunde svara, med spelad nyvakenhet i rösten (det hade kunnat gå hem, för vi kom ju trots allt inte i säng förrän vid 5 i morse). Det var Robert, som lät meddela att jag gärna ville låna ut min bil till honom samt min muskelstyrka som hjälp för att lasta ett släp. Själv fick jag ta hans, vilken Maria sedan växlade in mot en IKEA-trip med Malin så att jag istället fick ta Roffes till Linus Ju-Jutsuträning. Hmmm. Jag TROR vi lyckades reversera alla byten rätt till slut.
Annars var ju dagsplanen egentligen att få komma ut till skogs och plocka svamp, ett nöje vi missat på flera år och som vi alltså missade även denna gång.
Fortfarande lyckorusig efter det där med körkortet bara fortsatte lyckobitar att falla på plats och allt bäddade för en sällsynt perfekt lördag, med alldeles lagom bitar familjeliv, egentid och Maria+Tobias.
Familjelivet inledde dagen och vi hann med en hel del kul och en halv del nödvändigt, alla fem tillsammans.
Egentiden ordnades så att farmorn kom och vaktade alla barn, medan Maria tog sikte på Golden Hits med middag och show och allt tillsammans med tjejgänget - officiellt som Lindas födelsedagspresent, men EGENTLIGEN förstås för att fira körkortet - igen ;)
Själv tillbringade jag kvällen med Linn: Kinakrog, Vampire Lounge och långpromenad genom Gamla Stan. Synd att hon bor så långt bort att vi sällan får träffas - skönt att hon bor så långt bort att jag får ha henne som min egen vän utan att vi behöver merga ihop resten av våra bekantskapskretsar.
Maria+Tobias-delen av dagen inleddes egentligen inte förrän lördagen blivit söndag. Linn hade redan dragit över sin lovat-vara-hemma-tid med en timme och följde inte med när jag styrde stegen mot Golden Hits klockan 1 på natten. Precis som jag hoppades fanns där sta'ns längsta och långsammaste kö utanför stället, så att det kändes så där extra skönt att glida förbi allihop och vifta lite med kortet för att bli insläppt direkt. Väl inne följde jag min Mariasensor och hittade henne snabbt längst upp på terassen och hon såg sådär underbar ut att jag direkt längtade efter att få ta henne med hem - men det fick bli två timmars festande och dansande först. Sedan en taxi hem, så där fiffigt delad att det blev avstigning vid Slagsta Motell så att man fick en så'n där skön och lagom lång promenad hem, under stjärnhimlen, inkramade i varandra...
Trötta igår, men IDAG firar vi körkortet med tårta & champagne (sort of). Så fantastiskt, underbart, otroligt, obegripligt att allt är över och Maria nu äntligen har den där lilla lappen som ger den frihet alla under 18 längtar efter. Äntligen kan jag sova i... hrrm, jag menar, äntligen FÅR jag sova i passagerarsätet medan Maria kör. (fast frågan är om jag inte fått det hela tiden egentligen. Lagen säger bara att en godkänd handledare ska sitta med i passagerarsätet - ingenting om att handledaren måste vara vaken :).
Dagen då allt gick som det ska! Det fanns en strötid i Uppsala - jag bokade den och meddelade Maria att i eftermiddag är det dags! :) Sedan fick hon plågas hela dagen och när eftermiddagen kom tog vi åter en tur till Uppsala (va' skönt att alla dessa onödiga rekognoceringsresor inte varit i onödan). Åsså gick det som det gick - precis som väntat - hurra! (nu FÅR jag sova i passagerarsätet när hon kör ;).
Här är den nye kakaduaciklidhannen - sydvästra kökshavets stolthet. Pappan i det förra paret visade sig ju vara en barnamördare, som älskade sin avkomma så mycket att han slukade allihop under minuten det tog för mig att klättra upp på vinden och hämta yngelakvariet. Jag hoppas att den här nya får samma chans - och att jag hinner rädda några av dem nästa gång.
Dagens tomtefenomen: Efter ett antal genomletningar av hela huset och alla pappershögar, inklusive en liten hög med två veckobrev och ett schema på bänken i hallen, dök Marias superviktiga anteckningsbok upp på bänken i hallen under ett par veckobrev och ett schema :)
Dagen avslutades med en övningskörningstur genom Gamla Stan och Söder och det gick så bra så bra - Maria har lärt sig se enkelriktatskyltar! Hurra! Alla utom en enda liten liten, åtföljd av ett antal påbudsskyltar som envist pekade åt motsatt håll - klart man blir misstänksam när skyltningen är SÅ övertydlig. Nä, det är något skumt med det här, tänkte visst Maria och försökte svänga mot pilarna... Bra tänkt. Man ska aldrig lita på myndigheterna... nåväl, det var nog det sista misstaget hon behövde lära sig, så nu gäller bara att hitta en strötid eller tvingas vänta ända till slutet av november med uppkörningen.
Varje höst verkar man komma till en punkt då det är dags att fylla på akvariet. Idag dök den punkten upp (ja, redan i helgen faktiskt - då vi tog en resultatlös tripp ut till Akvarielagret i Bromma) och det blev ett besök i Stuvsta där fiskpriserna är så dyra att man ALLTID kan erbjuda 50% rabatt. Frågan var då vad man skulle fylla på med denna gång. Praktbotia är en självklarhet och jag ville absolut ha ett kakaduapar också, men resten? Dvärggurami är bland det vackraste som finns, men Maria uttalade en grym förbannelse över den idén: "De DÖR ju PÅ EN GÅNG!" ett stim kardinaltetror är också väldigt vackert, men det börjar bli SÅ tjatigt. Så, alltså, hållbar fisk i mellan- till övre skiktet - ja, det blev ju det vanligaste av det vanligaste då, men ändå något som aldrig någonsin bott i vår familj: Svärdbärare! :) Så var det bara Linus lilla akvarium kvar att fylla. "Sköldpaddor! Sköldpaddor! Sköldpaddor!" skanderade massorna, men jag lyckades avstyra. Salamandrar fick räcka - fast de skulle inte komma in förrän nästa onsdag så det fick bli en liten Kuhli till tröst så länge.
Med hela familjen samlad i en djuraffär sådär händer det sig att lille Chili också blir ihågkommen - och i synnerhet när de varit förutseende nog att hänga fram hamsterkoppel mitt i Marias blickfång. Ett sådant följde självklart med hem, och Chili blev så glad så glad att han låssades att han aldrig gjort något annat än gått i koppel - visste precis hur det gick till (inklusive försök att gnaga av det när matte tittar åt ett annat håll).
Dagen asvlutades med en övningskörningstur genom Södertälje city. Det gick väldigt bra - vi lyckades identifiera två brister att öva bort (åsså kan hon FORTFARANDE inte det där med teckenspråk och så'nt. Det kom en idiot och tutade och hade synpunkter på en sen ändring i färdplanen, trots att han borde ha sett att den ursprungliga planen aldrig skulle kunna genomföras eftersom det var körförbud åt det hållet vi blinkade först - och Maria gjorde misstaget att bara låta honom köra nöjd därifrån - ingen ilsken tuta, ingen bländning, inget finger och hon vägrade köra ikapp honom och preja honom av vägen. Suck!) Allt annat fungerar utmärkt. Nu får hon snart inte bli bättre - JAG vill köra BÄST!
Vira var astmig inatt, så idag har hon varit med mig på jobbet så jag kan hålla koll på henne. Glad och lycklig är hon - mycket roligare här än på Grodorna, säger hon, hmmm :) Det är nog bara för att man kan sitta och flörta med Stefan vid fikat... Läkarbesök på eftermidda'n medan Maria tog en andra körlektion och så bar det av till Uppsala för att lära känna gatorna där ifall det nu är där uppkörningen blir. Det gick väldigt bra - hon klarade hela sta'n på bara två liv, tror jag. Highscore! Kolla in skylten på bilden, den är antik. Numera är det där sista 'NING' struket. Fortsätter Maria köra så här bra kommer den snart vara antik på flera sätt.
Jaha, så bröt febern ut till slut, natten till söndagen - jag SKULLE ha behövt en MacAllan igår! Nu blev istället till att pendla mellan frossa och hetta, tills jag till slut inte kunde hålla mig borta från ett hett bad i eukalyptusångor - försökte ta ett snack med grävlingen också, men det var svårt att inte somna istället, men framemot förmidda'n var allt över och på eftermidda'n var jag så frisk att vi kunde övningsköra lite medan Linus tränade Ju-Jutsu och på kvällen var febern så avlägsen att det inte fanns några hinder för en favorit i repris: Veckans lyxmiddag dukades upp för tredje gången, den här gången med Roffe och Malin som gäster.
Idag fick Maria äntligen göra det där som hon längtat efter hela sommaren - det tråkiga med det är att det betyder att nu är sommaren definitivt slut och badsäsongen över, för det var just därför det inte blev någon piercing i början av sommaren: badförbud i flera månader under läkningen... Under kvällen blev jag allt mer, typ, febrig eller nått (hmm - var det inte HON som skulle bli det som en reaktion på ingreppet?) så vi bestämde oss för att kalla in Mapia (som lobbat hårt för en bio för mig och Maria och en barnvaktning för henne) så vi kunde ta en tripp till sta'n för en MacAllan, lite biljard och nå'n ännu trevligare avslutning nå'nstans, inte alltför sent, bara tillräckligt för att bedöva febrigheten och liksom säga till den att "all you make me feel can and will be used against you!" och sedan ta en taxi hem... Ta med Tina & Stefan? Nä, där var det hemmakväll som gällde... Ta med Linda & Mattias? Jaaa! "Plocka upp oss på vägen". Så vi skred till verket, men innan vi hann fram hann Linda gå på rymmen över gatan, så vi fick börja med en timme hos Tina & Stefan, och en till, och en till, och så småningom började det kännas osannolikt att vi någonsin mer skulle få se Stockholm den 7:e oktober 2006.
Ibland händer det att Maria och jag inte tänker på samma sak. Det här var inte en sådan dag, för på vägen hem från jobbet stannade jag och köpte en läcker bukett med blommor att överraska henne med (specialare från Plantagen, förstås. Där kan de binda läckra buketter) - och när jag kom hem och hittade henne på övervåningen överraskade hon mig med ett läckert blomsterarrangemang som hon satt ihop till mig (med specialgrejer från Plantagen, förstås). Jag hade egentligen även tänkt överraska henne med att laga middag på vägen hem från jobbet (började kännas dags för kinamat), men hon hade inte bara tänkt utan även BESTÄMT sig för att överraska mig med ungefär samma middag som hon övat in på försökskaninerna från jobbet kvällen innan. Så det blev en så'n där helt underbar fredagkväll, igen, och när till slut alla barn gått och lagt sig fortsatte vi att låta bli att inte tänka på samma sak - så vi avslutade dagen med att använda sovrummet till det sovrum ska användas till, för sjätte gången efter premiären i det nya, fräscha och fina sovrummet... och efter det somnade vi in djupt och skönt :)
En underbart god och läcker middag fick jag inte idag. Men den fanns där, det såg jag! Maria hade lagat den - men den var inte till mig :( Hon hade bjudit hem några kumpaner från jobbet som slukade läckerheterna medan jag var med barnen på Medleyskolan. Linus är väldigt bra på ryggsim. Förrutom Hampus är han yngst i gruppen, men ändå verkar han vara snabbast av alla på rygg. Just idag hände dock det osannolika att även Hampus kom först fram på en åttametersövning. Hampus är visserligen bäst av alla där, men bara om man räknar in att han är tre år yngre än alla andra - snabbast är han bara om man håller resultatlistan uppochner, men idag kom han alltså först en gång. Även det på rygg. Så 25 meter rygg lär väl bli en av de två grenar de väljer att tävla i på Luciasimmet den 10:e december. Där kommer Linus och Hampus vara BÄST! Men inte snabbast. Om man inte räknar som de själva gör. Vet inte hur det går till, men på förra tävlingen fick de enl sin egen övertygelse den snabbaste resp. tredje snabbaste tiden och med månaders revidering av minnet är de nu uppe i snabbaste resp. NÄST snabbaste tiden när de tänker tillbaka på den tävlingen :)
OK - de lyckades inte sluka ALLA smulor, faktiskt. Det fanns några bitar kvar av det godaste när vi kom hem: Philadelphiacheescake!
En helt vanlig onsdag, då jag som vanligt missade Ju-Jutsun (andra veckan i rad) för att Maria som vanligt skulle ut på körlektion (första gången på den här sidan sekelskiftet) och barnen skulle som vanligt gå på cirkusskola hos Cirkus Cirkör (andra gången någonsin). Det är nog en rätt bra grej det där med cirkusskola - ifall allt går åt helvete och vi måste sälja huset och flytta ner till en husvagn på campingen vid Slagsta Strand, så passar det väl bra om iaf. barnen redan har adekvat utbildning för att klara sig där :)
Heltidsjobb idag. Heldag, alltså. Inte bara några ynkliga åtta timmar, utan först hela dagen i Fruängen, sedan hela kvällen i Åkersberga. Nu har de fått nytt fint virusskydd där ute, Grisoft AVG, och i samband med installationen råkade jag upptäcka att det kommit en ny version så nu blir det till att uppdatera hemma också. Hade räknat med ett par-tre timmars arbete där ute, men som vanligt blev det närmare sex - timmar alltså, inte det där andra för det var jag ju hur långt ifrån som helst, sju mil närmare bestämt - och det är ju iofs. bra, för då har man något att längta hem till och jobbar desto snabbare - och tjänar mindre :(... Nåväl, det gick iaf. så snabbt så att jag han med en fin middag innan da'n var slut. Klockan 23.56, på Max i Solna.
Sådärja, nu är även sängen ombyggd. Bort med den gamla metallramen från 1992 och in med mera EK istället! Hembygge! Visst blev det snyggt? Mmmmmm - många som skulle vilja vara med där och mysa, t.ex. losern jag skrev till idag ;), japps, hann äntligen med att svara på en del gamla mail och gästboksinlägg idag och var riktigt duktig förrutom att jag hann få sängen klar. Så när kvällen kom var jag väldigt värd att få krypa ner där. Maria var också värd att få vara med, för hon städade igenom hela bilen idag så att den kändes nästan precis som ny när man satt i den. Mmmmmm Mmmmmm, alldeles rent sovrum som doftar svagt av ek - och för att bättra på stämningen ytterligare tog vi och eldade lite patchouli - fortsättningen kan du, kära läsare, bara drömma om... och se'n blev allt svart.
Vilken härlig syn att vakna till! En hel vägg full med nya fräscha garderober, istället för de gamla som var mer än bara PÅ VÄG att rasa ihop. Älskar att Maria har så bra smak att hon går med på ek-tema :) Ek har alltid varit mitt favoritträslag och eken är mitt favoritträd (och favoritstad också för den delen ;). Den ser så himla saftig och god ut, och samtidigt stark och pålitlig. Nu har jag visserligen lättare för att bli nära vän med björkar, men jag har aldrig varit med om att bli avvisad av en ek utan de brukar snällt dela med sig av sin kraft och visdom bara man frågar snällt. Jag blev också väldigt glad när jag lärde mig att Vädurens träd är, inte bara ek, utan järnek! Jag gillar visserligen själva trädet ek bättre än järneken, men järneksblad är ju lika trevliga som ekblad och järn är min favoritmetall näst efter silver.
