Denna natt till måndag, klockan 04.24, fick jag för mig att skriva i helgon.net-dagboken för första gången.
Sitter och funderar på varför jag inte går tillbaks till den där sköna sängen med de två underbara flickorna i. Jag lämnade den klockan 01.15, för jag kom på att jag behövde hämta min telefon att ha som väckarklocka.... Men så fastnade jag här, och där, och annorstädes.
Och nu sitter jag här, klockan 04.27, och funderar på hur mycket sömn jag kommer att få inatt och hur utvilad jag kommer vara när klockan ringer, klockan 06.00.
Jag klarar mig bra på tre timmars sömn. Det är en och en halv timme kvar tills jag måste vakna. Tre timmar på en och en halv timme. Jag vänder och vrider på det, men för varje minut som går känns det bara som om jag är längre ifrån en lösning på detta problem.
Jag sitter här, klockan 04.29, och kommer plötsligt på att det finns inget måste. Jo, ett, jag måste dö - någon gång. Det har jag förbundit mig till, och det måste jag. Men jag måste inte gå upp klockan 06.00 imorgon. Jag kan välja att göra det, och då hinner jag i tid till allt jag måste göra imorgon. Men om jag väljer att jag inte måste göra allt jag måste göra, kan jag sova till klockan 07.30 och få mina tre timmars sömn.
Jag sitter här, klockan 04.32, och trodde jag hade en lösning. Men det är bara 178 minuter kvar till klockan 07.30 och jag kan inte komma på hur jag ska få in tre timmars sömn på bara 178 minuter. Men det måste gå, på något sätt. Måste....
